Kyrkorummet

Den stora fondmålningen som dominerar kyrkorummet kom till på initiativ av folkskolläraren Adolf Hörlén och utfördes 1945 av professor Olle Hjortzberg (1872–1959). Den är gjord i al secco-teknik, dvs. den är målad direkt på den torra putsen. Motivet är Jesu död på korset och den avser att skildra själva dödsögonblicket. I den stund Jesus dör bryter ljuset genom från himmelen och vi får illustrerat för oss att Jesu död är seger, inte nederlag.

Vi har också Adolf Hörlén att tacka för orgeln som lyser som ett smycke i vitt och guld på läktaren. Det är Spånga kyrkas gamla orgel som monterats ner, transporterats hit och sedan monterats upp igen. Uppsättningen utfördes huvudsakligen av församlingens dåvarande pastor Nils Annmo.

Domssöndagen 1969 invigdes kyrkolokalerna på nytt efter om- och tillbyggnad efter ritningar av ingenjör Erik Persson, Tranås. Han har själv berättat om hur han omedelbart fängslades av den vackra muralmålningen, och han ville skapa ett kyrkorum, som anslöt sig till den. Han hade en vision av att liksom Frälsaren en gång vandrade den lidandets gata, som Skriften skildrar, så borde även här en via sacra, en helig väg, läggas fram emot Kristusmålningen. För att kyrkorummet så långt det var möjligt skulle koncentreras omkring denna via sacra och Kristusbilden, målades det övriga vitt.

Vidare togs sidoläktarna bort, och utefter ytterväggarna byggdes kontreforer eller lameller. De har två uppgifter. Dels stagar de hela byggnaden, så att de tidigare dragstängerna kunde tas bort, dels var det möjligt att i lamellerna göra valvgångar. De ska påminna dem som går där om att människan skall vara ödmjuk i sin vandring, Det är inte högt luftrum överallt, utan det finns också trängre gångar att ta sig fram i.

När man lämnar kyrkan ser man på läktarbröstningen bokstäverna IHS, IESUS HOMINUM SALVATOR, Jesus människornas Frälsare. Detta understryker upplevelsen av korset som segertecken och ger mod för livsvandringen.